Fler och fler har upptäckt hur smidigt det är att handla i en web-shop, eller ”nätbod” som vi säger på gutamål. I Pratotrycks nätbod finns nu sju titlar. Gemensamt för böckerna är att de alla är genuint gotländska.
Leverans hem till dig eller hämta själv och smidig betalning via Swish. Välkommen in!
Jag började för några år sedan min verksamhet som föreläsare med att berätta om ”Gubbarnas gator”. Jag hade som ganska nybliven pensionär gett mig på att ta reda på vilka ”gubbar” det är som fått ge namn åt vissa gator i Visby och på många andra platser på ön. Ni känner till en del av gatorna : Kung Magnus väg, Peder Hardings väg, Strelowgatan, Poignantgatan, Baeckströms väg, Lythbergs väg…
Det finns för all del några kvinnor också som fått sina namn på gatuskyltar: Eugeniagatan, Anna Dubbes väg, Greta Arwidsons gata.
Mitt intresse för de så kallade memorialnamnen kan hänga samman med att jag bor på en gata som fått namn efter en omtalad historisk person, nämligen Valdemar, den danske kungen som intog Gotland 1361.
Efter debuten med berättelser om ”gubbar” har en hel del nya ämnen tillkommit och verksamheten har svällt ut. Nedan berättar jag i notisform om mitt föreläsningsår 2018. Det blev som synes mycket innehållsrikt. Vanligaste ämnet: Det stod i tidningen om…
Bortglömd mobilisering
Hösten 1831 förbereddes på Gotland minst femtio små epidemisjukhus på landsbygden. Det var tänkt att här skulle finnas omkring 500 sjuksängar totalt. Sjukhuspersonal valdes inom pastorat och församlingar liksom sjuk- och likbärare. Alternativa begravningsplatser var i många socknar utpekade. Likkistor tillverkades.
Den stora mobiliseringen gjordes för att statsmakterna hade talat om vad som borde göras i det fall koleran skulle komma. Bedömningen var att farsoten skulle ta sig över landets gränser vilken dag som helst. Men koleran kom inte till Sverige och inte till Gotland 1831. Den stora mobiliseringen avstannade och knappt något minne av den finns kvar.
Roland Olsson berättar i boken om den gången då koleran var väntad, men inte kom. Han berättar också om de gånger som den fruktade sjukdomen slagit till på ön.
Dessutom berättas om mängder av andra mer eller mindre bortglömda händelser från 1800-talet på Gotland i denna bok.
Roland Olsson har tidigare skrivit fyra böcker: Det gotländska jordbrukets historia (2016); Precis va´ som helst (2018), Senaste nytt från 1800-talet på Gotland (2019) och Tre dussin russin (2020).
Boken är skriven och formgiven. Nu skall den tryckas och bindas in. Beräknat släpp den 15 november.
Författare: Roland Olsson
Formgivare: Johan Carlgren
Omslagsbild C.S. Hallbeck
Omfång: 172 sidor
Innehåll i häftet
Smakprov Summarlåt
Gotlands Allehanda
Hej!
I många år har jag skrivit texter och sånger till revy och teater. Under tjugo års tid skrev jag till Gotlandsrevyn. Bottarveteatern i Vamlingbo har jag totat ihop cirka åtta pjäser till. Dessutom har det blivit texter till en del andra sammanhang, till och med Närrevyn (1980) Och skrivandet pågår ju, numera mest i form av böcker.
Det har så klart med åren blivit en rejäl textkaka. Det är inte allt i denna produktion som jag är stolt över när jag tittar bakåt. Sen finns det annat som jag med gotlänningens måttfullhet kan säga att ”de blai väl int så gale, kanhände”.
Nu har jag petat lite i den ovan nämnda textkakan med målet att frilägga russinen då det gäller sångtexterna, både på gutamål och svenska. Resultatet ser du nu: TRE DUSSIN RUSSIN.
Det är alltså ett tvåspråkigt häfte.
Många av texterna tror jag behöver en förklaring. Det är ju så med revysångtexter att de ofta innehåller en del element som var aktuella det året då texten framfördes. Det kan vara saker som sedan snabbt har fallit i glömska. Jag har velat påminna och förklara.
Min förhoppning är att du käre läsare, eller käre sångare kanske, skall hitta något russin som smakar bra i din mun.
Till sist vill jag bara säga att jag själv aldrig skulle ha kommit på tanken att samla ihop texterna till det här häftet. Det är min sambo sedan 1972, Kerstin Alvermark, som har kläckt idén.
Jag tänkte att det kunde vara bra för dig att veta ifall du tycker att det är en jättebra idé!
Varma hälsningar
Visby i mars månad år 2020 Roland ”Astäuen” Olsson
I mitten av november blir det släpp av en ny bok.
Den heter ”SENASTE NYTT FRÅN 1800-TALET PÅ GOTLAND”.
Roland Olsson har forskat i gamla tidningar och Johan Carlgren har formgivit.
Så här står det på omslagets baksida:
” Det handlar om snickarlärlingen T. Lindvall, som fick böta fem kronor för att han brutit av en kvist från ett kastanjeträd i Studentallén i Visby. Vi får veta vad Bunge-skomakarens ko hade i magen när hon blev så sjuk att hon måste slaktas. Här ges svaret på varför J Thomsarfve i Hogrän skickade en lärka, som han skjutit, till Oscar II.
Det kryllar av sådana här små märkliga händelser i den här boken. Men här berättas också om de stora händelserna: Den ryska ockupationen 1808, Oväderstisdagen som krävde 11 gotlänningars liv 1850 och om de gånger då sjöisen isolerat ön under flera veckor. Och mycket mycket mera.”
Köp bokenExempel ur boken
En del av innehållsförteckningen
Här bjuds på ett exempel ur boken. Det är en sida ur kapitlet ”En notis från varje socken”.
Kapitlet visar att alla socknar minsann ”fanns på kartan”under 1800-talet. Notiserna är både underhållande, roliga, tråkiga och tragiska.
Dygnet med seklets värsta väder inträffade i slutet av januari 1850. Det plötsliga omslaget från vackert väder till storm och snöfall ledde till döden för elva människor. Men det finns också åtminstone en berättelse om en ung pojke som mirakulöst överlevde.
Boken innehåller exempel på annonser för allt från snus till barnarbete.
Gotlands Tidningar
P4 Radio Gotland
Gotlands Allehanda
I mitten av november 2018 skulle enligt planeringen den nya boken ”Precis va´ som helst komma”. Den 14 november kom den!
Eventuell tryckångest är som bortblåst. Såväl författare som formgivare är mycket belåtna med hur den blev, boken. Den har distribuerats till våra vanligaste bokhandlar och förevisats representanter för gotländska medier.
Boken heter ”Precis va´ som helst”. Titeln har gett mig möjligheter att blanda och ge när det gäller innehållet. Och som jag har blandat och gett.
I ena stunden handlar det om hurusom ett hundratal Visbybor höll på att driva iväg när havsisen blev rörlig och släppte från land. Det var en dramatisk dag 1844. I nästa stund kan det vara en beskrivande vandring runt det änge som Visby ringmur med sina rika växtlighet kan jämföras med. Och mitt i alltihop beklagas att ”traktorarslet aldrig fick ett ansikte”. I ett kaptiel kan man lära sig en massa nya ordspråk på gutniska, såsom detta: Gift di så huppar däu så lagum sen, säggd bondn ti kalven.
168 sidor innehåller boken, omkring 100 bilder har den och nästan alla har jag knäppt. Jag har också skrivit all text. Carlgrens ord och bild har svarat för formgivningen. Det betyder att det är Johan Carlgren som med känsla och noggrannhet har sett till att utseende skapar rätt förväntningar.
En underhållande bok vill jag påstå att det är.
År 2016 utkom jag på förlaget Gotlandsboken med en mer faktastyrd bok som kanske var lättläst men som inte hade så stort underhållningsvärde. ”Det gotländska jordbrukets historia” var ett försök att på ett populärt sätt berätta om just det som titeln anger. Boken har fått många positiva omdömen av läsare.
”Bondeboken” finns fortfarande i viss upplaga hos förlaget Gotlandsboken. Jag har också kvar ett mindre lager.
